torsdag 28 januari 2010

Ogenerad kränkning av män i SVT - Debatt

Inför kvällens Debatt värmer Belinda upp genom att grovt generalisera och kränka män.

I trailern hävdas åsikten att alla män kan köpa sex.
Vidare frågas "varför går män över alla gränser för att få sex?"
Detta är djupt kränkande mot män, som diskrimineras och det brister i saklighet och är uppenbart partiskt.

Kommer månne gamle parhästen Janne Josefsson dit och berättar varför han, som man, kan gå hur långt som helst för sex?

Jag har anmält trailern till granskningsnämnden och rekommenderar all andra att också göra det.
http://svt.se/2.33163/debatt

http://svt.se/2.35188

onsdag 13 januari 2010

Uppdrag granskning under all kritik

I cynisk politisk opinionsbildning utnyttjas ett tragiskt livsöde.

Läkaren har inte fullständigt fyllt i intyget, vilket han medger.
Handläggaren har inte begärt komplettering.
Med okunnighet, bild och musik i sentimental ton gör man propaganda.

Vidrigt!

Inte blir det bättre av vänsterpartisten som utnyttjar situationen för att spä på felanalysen.

söndag 10 januari 2010

Fundamentalism och fobi

I dagens DN skriver Dilsa D-S ett bra inlägg angående generalisering och okunskap att hantera den i media och politik. Allt hon skriver kan appliceras på den androfoba feminismen, (se Apropå feminism scum, misandri och wikipedia och Eva Lundgren gör gemensam sak med SD)och könsmaktsteoristerna. Män hade kunnat läggas till liksom kvinnor - vi är individer.

Dilsa Demirbag-Sten: Islamister – en minoritet bland Europas muslimer – har fått tolkningsföreträde i det politiska och offentliga rummet.

För att kompensera för rasism och diskriminering går politikerna högljudda islamistiska grupper till mötes och beviljar pengar och resurser. Politikerna – liksom medierna – talar inte direkt till muslimerna utan går via självutnämnda företrädare för religionen. Samma kollektivisering är ett verktyg för de främlingsfientliga krafterna att skuldbelägga alla muslimer för allt ont som händer i landet.

Förlorare på den här retoriken – att definiera samtliga muslimer genom religionen – är alla som tror på demokratins grundprincip om individens suveränitet. Oavsett om vi är kristna, muslimska, judiska, kurdiska eller ateistiska svenskar, skriver Dilsa Demirbag-Sten.

I en demokrati är det individer som har rättigheter – inte religioner eller ideologier.

"Vår bild av muslimerna är präglad av skäggiga män" - DN.se


En annan och på ett sätt bättre artikel tack vare sin enkelhet:

Vi har rätt att kräva respekt av Cheko Pekgul.

lördag 2 januari 2010

Apropå feminism scum, misandri och wikipedia

I svenska wikipedia finner man inte samma läsning och länkar som i engelska etc.

Man finner inte under scum länkar till radikalfeminism och misandri.Det står inte heller något om att scum skulle vara en satir och dess sammanhang med Warhol etc.

Således missar man lätt följande text:

Androphobia: The only respectable bigotry

Let us clarify the ideology of androphobia. I think androphobia can be defined as the transfer to all males of the negative stereotypes that the Ku Klux Klan and other neanderthal types assign only to black males -- mental inferiority, of course; emotional childishness, or "inability to think rationally;" brutality -- i.e. sub-human status, criminality, sexual violence, etc. (You see? All the old racist clichés except "a great sense of rhythm.") I thus regard androphobia as merely a transmutation from racism to sexism, an "advance" that is not an advance at all.

Let me make this very clear. I do not oppose Feminism; on the contrary, I reject all forms of group stereotyping and dehumanization. Androphobia (or male-bashing) has no intrinsic or necessary link with Feminism, and many Feminists utterly reject androphobia. To use an analogy, Marx said that "anti-Semitism is the socialism of fools." Similarly, I regard androphobia as the Feminism of imbeciles.

I oppose androphobia as psychological gendercide. I believe it underlies the wide spread male depression (which psychotherapists recognize as "epidemic") and also explains much of the soaring suicide rate among boys and young males.

The suicide rate among boys aged 16 to 19 is four times that of females, and the suicide rate of men between 20 and 24 soars to six times that of females (according to the U.S. Department of Health Statistics.) This self-destructiveness has increased steadily, among males, for 30 years -- since the rise of the androphobic ideology. Few want to grow up male in a society where maleness is defined as a sign of incurable inferiority or criminality.

Androphobia has created the kind of tension that psychologists call a "double-bind." A classic double-bind, as Gregory Bateson defined it in his pioneering work on the subject, involves (a) an impossible situation one cannot escape, and, (b) just as crucial, a social rule that forbids verbal comment on the impossibility of the situation. Gays, blacks, Hispanics, and all other minorities retain the freedom to comment on their situation -- even to comment angrily or to protest in the streets.

However, one cannot comment on androphobia these days. It is not only "politically incorrect" but virtually unthinkable. To talk about the subject at all remains under a very big taboo -- while millions of boys and men stagger from depression to suicide annually.

Med tanke på vad förlaget skriver om Sara Stridsbergs översättning tillhör de den Androfoba samlingen.

Nyttigt för Gudrun Allianspolitiken gör det mer lönsamt att vara man och bra för Pelle Gudrun Schyman debatterar i GP och Håkan Signerat: Håkan Boström..

fredag 1 januari 2010

Skäggen - Gubbigt med glimt

Till det nya året ett bevis på tidig distans i svenskt kulturliv:

från 1963 men lika aktuellt.
Notera den nya regeringens nästan lika könsfördelning och attacken på gammelmedias tidningar och inte minst Bitterhetsakademin. Vidare uppträder den svenske motsvarigheten till Kinsey* - dr Skamlund - om sexvanor hos kvinnor med olika utbildning.

Om skäggen:
Tidernas mest utskällda skägg? - SVT 50 år | svt.se

Tidernas mest utskällda skägg?

Sex skäggiga män satt vid ett bord och diskuterade. Det var utgångspunkten för tidernas kanske mest utskällda tv-program.

Det Åke Söderqvist, chef för televisionens underhållning, på väg till tv-huset den 4 november 1963 tänkt på som ett "inte speciellt märkvärdigt program" hade orsakat en folkstorm som påverkat fikasamtalen över hela landet.

Att underhållningschefen Åke Söderqvist själv var med i skandalprogrammet var illa nog men hans fem kollegor blev lika utskällda. Övriga skägg var Lasse O´Månsson, Yngve Gamlin, Beppe Wolgers, Edvard Matz och Jan-Öjvind Swahn, den sistnämnde känd från det skandalfria "De lärde i Lund".

Programmen som de skäggiga sex gjorde hette inte "Skäggen" men blev snabbt döpta till det i folkmun. De var en serie satirprogram kallade "Fasad", "Segment", "Modul" och "Relief". Ett femte program, som aldrig blev av på grund av Teaterförbundets skådespelarstrejk, skulle ha hetat "Fundament".

I programmet satt de sex männen runt ett bord och diskuterade ett kommande tv-program. Man hade olika förslag inspelade och de visades nu till allmän bedömning. Likgiltiga eller tveksamma förslag avfärdades med en rapning från en speciell, tecknad rap-apparat. Andra förslag bokstavligen spolades. Man drog i ett snöre och lyssnade till det brusande beskedet om försvinnandet.

Inslagen var inte respektfulla. I Ingmar Bergmans mun lades den första delen av serien "Så formades jag". Skäggen drev med att Bergman ständigt återkom till sin grymma barndom - och de gjorde det mer än 20 år innan "Fanny och Alexander", "Den goda viljan" och "Söndagsbarn".

Skäggen skrev också en ny nationalsång och drev friskt med Sveriges historia. Den sanna historien bakom Gustav II Adolfs död avslöjades. Han gick vilse i dimman och drunknade i en kokvagn.

Växeln hos Sveriges Television blev nedringd efter varje program. Ingrid Sundblad, chef för upplysningscentralen på Sveriges Radio under många år, berättade i boken "Såg du?": "Det roliga med Skäggprogrammen var att folk ofta ställde sig i telefonkö för att klaga innan dom programmen sänts. Bara för att säkert komma fram. Och för att kom utgick ifrån att det skulle alltid komma något att ondgöra sig över."


*http://en.wikipedia.org/wiki/Alfred_Kinsey
Alfred Charles Kinsey (June 23, 1894 – August 25, 1956) was an American biologist and professor of entomology and zoology, who in 1947 founded the Institute for Research in Sex, Gender and Reproduction at Indiana University, now called the Kinsey Institute for Research in Sex, Gender, and Reproduction. Kinsey's research on human sexuality - foundational to the modern field of sexology - profoundly influenced social and cultural values in the United States and many other countries.

måndag 28 december 2009

kvinnojour ≠ ROKS

Kvinnojour är inte synonymt med ROKS.
Roks är den största organisationen SKR något mindre men ROKS dominerar stort i media och opinion.


Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, är den största medlemsorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i vårt land. Omkring 100 jourer ger stöd och skydd åt våldsutsatta kvinnor, tjejer och barn, och vår uppgift är att tillvarata jourernas gemensamma intressen och stötta dem i deras viktiga arbete. Roks har även ett opinionsbildande syfte, och arbetar utåtriktat med att synliggöra den verklighet som våra jourer möter.

Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR

Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR, är ett riksförbund för kvinnojourer, tjejjourer, anhörigföreningar och andra föreningar som vill motverka mäns våld mot kvinnor. Förbundet är varken partipolitiskt och religiöst bundet. SKR vill skapa förutsättningar för jämställdhet och kvinnors frigörelse på alla områden i samhället.

Om SKR

Roks och deras påverkan 3- motioner

Över 30 motioner om kvinnojourer 2009
Förslag om automatiserat stöd
Utdrag:

[...]Enligt vissa kvinnojourer som Miljöpartiet har varit i kontakt med finns en förtvivlan över bristen på intresse bland lokala politiker att prioritera frågan om mäns våld mot kvinnor och barn. Kvinnojourerna vill att deras kunskapom våldet mot kvinnor och barn ska ses som en tillgång för kommunerna. Däremot uttrycker flera kvinnojourer en ”projekttrötthet” då mycket av deras tid går åt till att säkra ekonomiska resurser till befintlig verksamhet.
Denna bild bekräftas av Roks utvärdering av statliga medel till deras medlemsjourer. Kommentarer från kvinnojourerna löd bland annat i denna utvärdering: ”Vi funderar över varför så mycket pengar försvunnit på vägen, ursprungligen tal om 100 miljoner! Hur mycket har gått till administration? Vi funderar över effektiviteten i att ideella jourer ägnar tid och kraft åt projektansökningar.”

Denna bild bekräftas i rapporten Statliga medel till kvinnojoursverksamheter 2006 från Socialstyrelsen. I rapporten beskrivs en situation där

  • kvinnojourer inte har tid och resurser att ta fram projektansökningar, det är den ordinarie verksamheten som slukar resurser,

  • en påtaglig ”projekttrötthet” existerar, där kvinnojourer inte är intresserade av att binda upp resurser till att skriva projektansökningar och driva projekt som går utanför den ordinarie verksamheten,

  • kommunerna inte ”har prioriterat” kvinnojoursverksamheter och därför finns inget stöd till våldsutsatta kvinnor i ett flertal kommuner – en situation som påtalats i Amnestys rapport ”Har ej prioriterat frågan” om svenska kommuners arbete för att bekämpa mäns våld mot kvinnor från år 2005.

    Det är uppenbart att det på rikspolitisk nivå är fördelaktigt för politiker att diskutera mäns våld mot kvinnor. På detta plan är det en politiskt korrekt fråga. Däremot händer det någonting ju närmare våldet man kommer. Miljonerna som anslogs av regeringen och som tilldelats Socialstyrelsen och länsstyrelserna når inte fram till kvinnojourernas verksamheter. Det finns flera orsaker, de största problemen har nämnts här ovanför. Miljöpartiets förslag består i att ytterligare institutionalisera arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Följande förslag syftar till att trygga det viktiga arbetet kvinnojourer genomför för våldsutsatta kvinnor och barn.

    • Det statliga bidraget till lokala kvinnojourer ska ges i förhållande till invånarantal i den kommun där kvinnojouren finns, för det fall kvinnojourens verksamhet täcker ett område som sträcker sig utanför kommunen ska detta beaktas.

    • Formerna för att söka dessa statliga bidrag bör automatiseras så långt som möjligt för att kvinnojourerna ska kunna lägga energi på långsiktigt arbete, t.ex. genom att jourerna tilldelas medel vart tredje år.

    • Ansvaret för fördelning av medel till lokala kvinnojourer bör ligga på Brottsoffermyndigheten, eftersom denna myndighet har en kompetens på området mäns våld mot kvinnor.

    • Lokala kvinnojourer bör själva kunna söka statliga medel för sin verksamhet från Brottsoffermyndigheten.[...]