torsdag 28 januari 2010
Ogenerad kränkning av män i SVT - Debatt
I trailern hävdas åsikten att alla män kan köpa sex.
Vidare frågas "varför går män över alla gränser för att få sex?"
Detta är djupt kränkande mot män, som diskrimineras och det brister i saklighet och är uppenbart partiskt.
Kommer månne gamle parhästen Janne Josefsson dit och berättar varför han, som man, kan gå hur långt som helst för sex?
Jag har anmält trailern till granskningsnämnden och rekommenderar all andra att också göra det.
http://svt.se/2.33163/debatt
http://svt.se/2.35188
onsdag 13 januari 2010
Uppdrag granskning under all kritik
Läkaren har inte fullständigt fyllt i intyget, vilket han medger.
Handläggaren har inte begärt komplettering.
Med okunnighet, bild och musik i sentimental ton gör man propaganda.
söndag 10 januari 2010
Fundamentalism och fobi
I dagens DN skriver Dilsa D-S ett bra inlägg angående generalisering och okunskap att hantera den i media och politik. Allt hon skriver kan appliceras på den androfoba feminismen, (se Apropå feminism scum, misandri och wikipedia och Eva Lundgren gör gemensam sak med SD)och könsmaktsteoristerna. Män hade kunnat läggas till liksom kvinnor - vi är individer.
Dilsa Demirbag-Sten: Islamister – en minoritet bland Europas muslimer – har fått tolkningsföreträde i det politiska och offentliga rummet.
För att kompensera för rasism och diskriminering går politikerna högljudda islamistiska grupper till mötes och beviljar pengar och resurser. Politikerna – liksom medierna – talar inte direkt till muslimerna utan går via självutnämnda företrädare för religionen. Samma kollektivisering är ett verktyg för de främlingsfientliga krafterna att skuldbelägga alla muslimer för allt ont som händer i landet.
Förlorare på den här retoriken – att definiera samtliga muslimer genom religionen – är alla som tror på demokratins grundprincip om individens suveränitet. Oavsett om vi är kristna, muslimska, judiska, kurdiska eller ateistiska svenskar, skriver Dilsa Demirbag-Sten.
I en demokrati är det individer som har rättigheter – inte religioner eller ideologier.
"Vår bild av muslimerna är präglad av skäggiga män" - DN.se
En annan och på ett sätt bättre artikel tack vare sin enkelhet:
Vi har rätt att kräva respekt av Cheko Pekgul.
lördag 2 januari 2010
Apropå feminism scum, misandri och wikipedia
I svenska wikipedia finner man inte samma läsning och länkar som i engelska etc.
Man finner inte under scum länkar till radikalfeminism och misandri.Det står inte heller något om att scum skulle vara en satir och dess sammanhang med Warhol etc.
Således missar man lätt följande text:
Androphobia: The only respectable bigotry
Let us clarify the ideology of androphobia. I think androphobia can be defined as the transfer to all males of the negative stereotypes that the Ku Klux Klan and other neanderthal types assign only to black males -- mental inferiority, of course; emotional childishness, or "inability to think rationally;" brutality -- i.e. sub-human status, criminality, sexual violence, etc. (You see? All the old racist clichés except "a great sense of rhythm.") I thus regard androphobia as merely a transmutation from racism to sexism, an "advance" that is not an advance at all.
Let me make this very clear. I do not oppose Feminism; on the contrary, I reject all forms of group stereotyping and dehumanization. Androphobia (or male-bashing) has no intrinsic or necessary link with Feminism, and many Feminists utterly reject androphobia. To use an analogy, Marx said that "anti-Semitism is the socialism of fools." Similarly, I regard androphobia as the Feminism of imbeciles.
I oppose androphobia as psychological gendercide. I believe it underlies the wide spread male depression (which psychotherapists recognize as "epidemic") and also explains much of the soaring suicide rate among boys and young males.
The suicide rate among boys aged 16 to 19 is four times that of females, and the suicide rate of men between 20 and 24 soars to six times that of females (according to the U.S. Department of Health Statistics.) This self-destructiveness has increased steadily, among males, for 30 years -- since the rise of the androphobic ideology. Few want to grow up male in a society where maleness is defined as a sign of incurable inferiority or criminality.
Androphobia has created the kind of tension that psychologists call a "double-bind." A classic double-bind, as Gregory Bateson defined it in his pioneering work on the subject, involves (a) an impossible situation one cannot escape, and, (b) just as crucial, a social rule that forbids verbal comment on the impossibility of the situation. Gays, blacks, Hispanics, and all other minorities retain the freedom to comment on their situation -- even to comment angrily or to protest in the streets.
However, one cannot comment on androphobia these days. It is not only "politically incorrect" but virtually unthinkable. To talk about the subject at all remains under a very big taboo -- while millions of boys and men stagger from depression to suicide annually.
Med tanke på vad förlaget skriver om Sara Stridsbergs översättning tillhör de den Androfoba samlingen.
Nyttigt för Gudrun Allianspolitiken gör det mer lönsamt att vara man och bra för Pelle Gudrun Schyman debatterar i GP och Håkan Signerat: Håkan Boström..
fredag 1 januari 2010
Skäggen - Gubbigt med glimt
Alfred Charles Kinsey (June 23, 1894 – August 25, 1956) was an American biologist and professor of entomology and zoology, who in 1947 founded the Institute for Research in Sex, Gender and Reproduction at Indiana University, now called the Kinsey Institute for Research in Sex, Gender, and Reproduction. Kinsey's research on human sexuality - foundational to the modern field of sexology - profoundly influenced social and cultural values in the United States and many other countries.
måndag 28 december 2009
kvinnojour ≠ ROKS
Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR
Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR, är ett riksförbund för kvinnojourer, tjejjourer, anhörigföreningar och andra föreningar som vill motverka mäns våld mot kvinnor. Förbundet är varken partipolitiskt och religiöst bundet. SKR vill skapa förutsättningar för jämställdhet och kvinnors frigörelse på alla områden i samhället.
Roks och deras påverkan 3- motioner
Denna bild bekräftas av Roks utvärdering av statliga medel till deras medlemsjourer. Kommentarer från kvinnojourerna löd bland annat i denna utvärdering: ”Vi funderar över varför så mycket pengar försvunnit på vägen, ursprungligen tal om 100 miljoner! Hur mycket har gått till administration? Vi funderar över effektiviteten i att ideella jourer ägnar tid och kraft åt projektansökningar.”
Denna bild bekräftas i rapporten Statliga medel till kvinnojoursverksamheter 2006 från Socialstyrelsen. I rapporten beskrivs en situation där
kvinnojourer inte har tid och resurser att ta fram projektansökningar, det är den ordinarie verksamheten som slukar resurser,
en påtaglig ”projekttrötthet” existerar, där kvinnojourer inte är intresserade av att binda upp resurser till att skriva projektansökningar och driva projekt som går utanför den ordinarie verksamheten,
kommunerna inte ”har prioriterat” kvinnojoursverksamheter och därför finns inget stöd till våldsutsatta kvinnor i ett flertal kommuner – en situation som påtalats i Amnestys rapport ”Har ej prioriterat frågan” om svenska kommuners arbete för att bekämpa mäns våld mot kvinnor från år 2005.
Det är uppenbart att det på rikspolitisk nivå är fördelaktigt för politiker att diskutera mäns våld mot kvinnor. På detta plan är det en politiskt korrekt fråga. Däremot händer det någonting ju närmare våldet man kommer. Miljonerna som anslogs av regeringen och som tilldelats Socialstyrelsen och länsstyrelserna når inte fram till kvinnojourernas verksamheter. Det finns flera orsaker, de största problemen har nämnts här ovanför. Miljöpartiets förslag består i att ytterligare institutionalisera arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Följande förslag syftar till att trygga det viktiga arbetet kvinnojourer genomför för våldsutsatta kvinnor och barn.
Det statliga bidraget till lokala kvinnojourer ska ges i förhållande till invånarantal i den kommun där kvinnojouren finns, för det fall kvinnojourens verksamhet täcker ett område som sträcker sig utanför kommunen ska detta beaktas.
Formerna för att söka dessa statliga bidrag bör automatiseras så långt som möjligt för att kvinnojourerna ska kunna lägga energi på långsiktigt arbete, t.ex. genom att jourerna tilldelas medel vart tredje år.
Ansvaret för fördelning av medel till lokala kvinnojourer bör ligga på Brottsoffermyndigheten, eftersom denna myndighet har en kompetens på området mäns våld mot kvinnor.
Lokala kvinnojourer bör själva kunna söka statliga medel för sin verksamhet från Brottsoffermyndigheten.[...]