måndag 28 december 2009

kvinnojour ≠ ROKS

Kvinnojour är inte synonymt med ROKS.
Roks är den största organisationen SKR något mindre men ROKS dominerar stort i media och opinion.


Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, Roks, är den största medlemsorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i vårt land. Omkring 100 jourer ger stöd och skydd åt våldsutsatta kvinnor, tjejer och barn, och vår uppgift är att tillvarata jourernas gemensamma intressen och stötta dem i deras viktiga arbete. Roks har även ett opinionsbildande syfte, och arbetar utåtriktat med att synliggöra den verklighet som våra jourer möter.

Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR

Sveriges Kvinno- och Tjejjourers Riksförbund, SKR, är ett riksförbund för kvinnojourer, tjejjourer, anhörigföreningar och andra föreningar som vill motverka mäns våld mot kvinnor. Förbundet är varken partipolitiskt och religiöst bundet. SKR vill skapa förutsättningar för jämställdhet och kvinnors frigörelse på alla områden i samhället.

Om SKR

Roks och deras påverkan 3- motioner

Över 30 motioner om kvinnojourer 2009
Förslag om automatiserat stöd
Utdrag:

[...]Enligt vissa kvinnojourer som Miljöpartiet har varit i kontakt med finns en förtvivlan över bristen på intresse bland lokala politiker att prioritera frågan om mäns våld mot kvinnor och barn. Kvinnojourerna vill att deras kunskapom våldet mot kvinnor och barn ska ses som en tillgång för kommunerna. Däremot uttrycker flera kvinnojourer en ”projekttrötthet” då mycket av deras tid går åt till att säkra ekonomiska resurser till befintlig verksamhet.
Denna bild bekräftas av Roks utvärdering av statliga medel till deras medlemsjourer. Kommentarer från kvinnojourerna löd bland annat i denna utvärdering: ”Vi funderar över varför så mycket pengar försvunnit på vägen, ursprungligen tal om 100 miljoner! Hur mycket har gått till administration? Vi funderar över effektiviteten i att ideella jourer ägnar tid och kraft åt projektansökningar.”

Denna bild bekräftas i rapporten Statliga medel till kvinnojoursverksamheter 2006 från Socialstyrelsen. I rapporten beskrivs en situation där

  • kvinnojourer inte har tid och resurser att ta fram projektansökningar, det är den ordinarie verksamheten som slukar resurser,

  • en påtaglig ”projekttrötthet” existerar, där kvinnojourer inte är intresserade av att binda upp resurser till att skriva projektansökningar och driva projekt som går utanför den ordinarie verksamheten,

  • kommunerna inte ”har prioriterat” kvinnojoursverksamheter och därför finns inget stöd till våldsutsatta kvinnor i ett flertal kommuner – en situation som påtalats i Amnestys rapport ”Har ej prioriterat frågan” om svenska kommuners arbete för att bekämpa mäns våld mot kvinnor från år 2005.

    Det är uppenbart att det på rikspolitisk nivå är fördelaktigt för politiker att diskutera mäns våld mot kvinnor. På detta plan är det en politiskt korrekt fråga. Däremot händer det någonting ju närmare våldet man kommer. Miljonerna som anslogs av regeringen och som tilldelats Socialstyrelsen och länsstyrelserna når inte fram till kvinnojourernas verksamheter. Det finns flera orsaker, de största problemen har nämnts här ovanför. Miljöpartiets förslag består i att ytterligare institutionalisera arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Följande förslag syftar till att trygga det viktiga arbetet kvinnojourer genomför för våldsutsatta kvinnor och barn.

    • Det statliga bidraget till lokala kvinnojourer ska ges i förhållande till invånarantal i den kommun där kvinnojouren finns, för det fall kvinnojourens verksamhet täcker ett område som sträcker sig utanför kommunen ska detta beaktas.

    • Formerna för att söka dessa statliga bidrag bör automatiseras så långt som möjligt för att kvinnojourerna ska kunna lägga energi på långsiktigt arbete, t.ex. genom att jourerna tilldelas medel vart tredje år.

    • Ansvaret för fördelning av medel till lokala kvinnojourer bör ligga på Brottsoffermyndigheten, eftersom denna myndighet har en kompetens på området mäns våld mot kvinnor.

    • Lokala kvinnojourer bör själva kunna söka statliga medel för sin verksamhet från Brottsoffermyndigheten.[...]

Roks och deras påverkan 2 - handlingsplaner

Tobias Billström:

[...]Det gäller naturligtvis även det arbete som regeringen har satt i gång med att se till att polisen får mer resurser och ett uppdrag att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Detta måste få ett genomslag. Det står dessutom i handlingsplanen att polisens arbete ska ske i nära samverkan med kvinnojourer och sociala myndigheter. [...]

Roks och deras påverkan 1

[...]Enligt utredningen om socialtjänstens stöd till våldsutsatta kvinnor (SOU 2006:65) synes socialtjänsten överlag vara positivt inställd till de ideella kvinnojourerna och deras verksamhet. Socialtjänsten upplever att den har ett gott samarbete inte bara när det gäller reella insatser för de våldsutsatta kvinnorna utan även vid utbildningar, möten i samverkansgrupper m.m. Relationen är dock inte helt problemfri. Det finns, enligt utredningen, erfarenheter exempelvis av ett visst ömsesidigt misstroende mellan kommunen och lokala kvinnojourer. Sådana situationer kan uppstå när man har olika syn på hur man bäst hjälper en kvinna. De ideella kvinno- eller brottsofferjourerna kan exempelvis anse att socialtjänsten har ett allt för utpräglat familjeperspektiv, medan socialtjänsten å sin sida kan anse att jourerna i sitt stöd befäster och passiviserar kvinnan i en offerroll. Det finns exempel på att kvinnojourer inte alltid har kunskap om hur kommunerna organiserar sig eller hur kommunerna arbetar med våldsutsatta kvinnor som söker hjälp. Kvinnojourerna kan samtidigt efterlysa en större lyhördhet och ett större intresse hos kommunerna för jourernas kunskaper och sätt att arbeta.[...]

1997 ROKS informerar

[...]Informationsinsatser

Kvinnovåldskommissionen har i sitt betänkande föreslagit att en rikstäckande informationskampanj om våld mot kvinnor genomförs. Enligt regeringens bedömning är det inte påkallat att nu genomföra en sådan kampanj. Skälen för regeringens bedömning är att Länsstyrelsen i Stockholm i samarbete med kommunen, polisen, kvinnojourerna m.fl. under hösten 1997 har bedrivit en brett upplagd informationskampanj, Operation kvinnofrid, för att synliggöra våldet mot kvinnor i hemmen, öka kunskaperna och förändra attityderna till våldet. Till denna kampanj har regeringen lämnat ett bidrag om 500 000 kr. Därutöver har regeringen gett 650 000 kr i bidrag till den av ROKS nyligen inledda kampanjen i samma frågor. [...]

torsdag 10 december 2009

Barack Obama solidariserar med svensk feminism och överlåter priset till Michelle

Michelle Obama snart på Nobels röda matta - DN.se
Det ryktas att Barack kommer i klänning och Michelle i smoking.

"Swedish feminism is the most important contribution to world peace!"
"When I return, the White House will be gender certified with the help of well renowned swedish gender experts from Lund and Uppsala"

Barack förnekar dock att han ska hälsa med ett trefaldigt lundensiskt F Y.

tisdag 8 december 2009

Övergrepp- hot mot yttrandefriheten

Resumé: Bloggande chefredaktör fick sparken


Villalivs chefredaktör Ingrid Carlqvist fick i dag sparken av huvudägaren Fredrik Lindblahd för att hon bloggat om rättsäkerhet. En upprörd bloggläsare skickade osanna mail till annonsörerna, som i sin tur tryckte på hos ägarna


Villaliv är konkurrent till Bonnierägda Vi i Villa och kommer i år ut med sex nummer i 2,1 miljoner exemplar.Tidningen startades i våras och Ingrid Carlqvist har varit chefredaktör på frilansbasis.


Från bloggen:Dags att visa lite pappa-solidaritet!

Jag tycker så förtvivlat synd om alla barn som ska behöva utsättas för att en hatisk förälder baktalar, falskanmäler och på alla sätt försöker få bort den andra föräldern ur barnets liv. Att styvpapporna utan att tänka efter, ställer sig på mammans sida och hjälper till att mota bort den riktiga pappan ur barnens liv, förvärrar bara hela situationen. Tänk på vad Dr Phil brukar säga: ”Om du vill veta hur framtiden blir så titta på historien!” Kvinnor som tror sig ha ensamrätt på sina barn kommer inte att ändra den inställningen när nästa skilsmässa står för dörren.


Blue Media/ Blue Publishing - Vår författare får arbetsförbud - MyNewsdesk


Extremister angriper Ingrid Carlqvist:

Jag driver en relativt framgångsrik blogg och har där skrivit om er behandling av Ingrid.

Borttaget rättning av Pelle Billing


Uppdatering

Ballingslöv dementerar påverkan


Birgitta Ohlsson faller på eget grepp om feminism i förskolan

Birgitta Ohlsson har motionerat om jämställdhetsplaner i förskolan.

Motion 2009/10:Ub546

Motivering

Passivt rosafärgat Barbieland kontra aktivt självsäkra småpojkar – vinnarna respektive förlorarna i barndomens förskola framträder tydligt vid första anblicken. Pojkarna skolas fortfarande i att vara tuffa, ta för sig och sätta sig själva i centrum. De får gå före flickorna, tillåts att bryta mot uppställda regler och tar mer uppmärksamhet från personalen. Flickorna å andra sidan får mindre uppmärksamhet och närhet samtidigt som de stämplas som provocerande om de ifrågasätter.

[...]Bristen på jämställdhet börjar i familjen. Men för att befria individen från gammeldags könsroller räcker det inte med bara en jämställdhetsmedveten barnuppfostran i hemmen utan det krävs också en feministiskt medveten förskolepolitik. Obligatoriska feministiska jämställdhetsplaner på dagis är ett första steg för att luckra upp könsrollerna och skapa ett friare samhälle. [...]

Visionen med kreativa dagis bör just vara att barnen utvecklas som individer, blir starka i sig själva och får en säker självbild oavsett kön. Det jämställdhetsarbete som startade för cirka fem år sedan började med att spalta upp synen på pojkar och flickor och fick genast fram en traditionell syn. Pojkar var busiga, olydiga, tänjde på gränser, var högljudda och lekte utan fröknar. Flickor var snälla, söta, lydiga, hjälpsamma, ängsliga och höll sig nära fröknarna.

Personalens egen utgångspunkt var att de inte gjorde så stor skillnad på pojkar och flickor. De videofilmade sig själva och märkte att de i själva verket gjorde stor skillnad. Exempel som dessa förekom: Man kommunicerade mindre med pojkarna än flickorna, de fick mest kommandon eller negativa tillsägelser men tog dock större plats. Pojkarna fick även mindre fysisk beröring och ögonkontakt. Flickorna kommunicerade man betydligt mera med och de fick även många bekräftelser på sitt utseende och sitt uppförande. Flickorna fick också ta platsen som ”hjälpfröknar”.


Av vad som framkommer verkar pojkarna vara de som får minst kommunikation hur hänger det ihop med inledningen?


Hundar mot män - bra, säger Birgitta Ohlsson

Jag minns att jag på 80-talet läste om ett skinhead i England som stolt berättade att han dresserat sin hund att attackera mods och poliser. Jag ryste inför tanken.

Birgitta Ohlsson vill inte vara sämre. Så här motionerade hon 6/10 i höstas:

Motion till riksdagen
2009/10:Ju420
av Birgitta Ohlsson (fp)

Utbilda kvinnofridshundar


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om att utbilda kvinnofridshundar.

Motivering

I kampen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor finns det många bra förslag som larmsystem, fotbojor, besöksförbud, kommunarrest och tårgaslicens. Men frågan är om inte en väl utbildad hund också skulle kunna innebära en större säkerhet. Hunden är för många kvinnor en trygghetssymbol som skulle kunna utgöra en betydande faktor vad gäller att skydda utsatta kvinnor. Hundar används framgångsrikt inom kriminalvård, tull och polis. Staten skulle även kunna utbilda kvinnofridshundar för särskilt utsatta kvinnor som länge utsatts för övergrepp. För hotade kvinnor skulle en utbildad hund kunna innebära skillnaden mellan en vardag i frid eller rädsla. Staten skulle kunna initiera pilotprojekt på detta område som ett försök. Detta bör ges regeringen till känna.

Stockholm den 6 oktober 2009

Birgitta Ohlsson (fp)

lördag 5 december 2009

Specialsatsning leder till färre fällda

Har åklagarna misslyckats?

Utdrag:

[...]De flesta kammarchefer som DN har talat med har svårt att avgöra huruvida åtalen har ökat i och med att relationsvåldsspecialisten tillträdde. Däremot tycker en majoritet att ärendena nu behandlas bättre och att kunskapen om problematiken har blivit större.[...]


[...]– Syftet med den här specialistsatsningen är dels att få bättre utredningar, dels att den ska leda till fler åtal och fler fällande domar.

Statistik från Brå visar att åtalen blivit färre, inte fler. Vad beror det på?

– Man gjorde en uppföljning och utvärdering förra året av hur satsningen fungerat till och med 2007. Det man då kunde se var att kvaliteten och effektiviteten i utredningarna har förbättrats, men man kunde inte dra några bestämda slutsatser på lagföringsstatistiken. Det kan vara så att det krävs längre tid för att kunna se skillnad i siffrorna[...]

Kanske har de lyckats.
Kan det vara så att ökade anslag leder till större rättssäkerhet och färre fällda.
Svt ändrade rubrik på sitt klipp:
Rapport - Specialåklagare ökar inte... Idag 04.15 Längd: 01:19

Passade inte rubriken?

Ett intressant fynd och en ännu mer intressant slutsats.
Eftersom man vet att det förekommer mer våld mot kvinnor kan resultatet bara innebära att åklagarna misslyckas...
Dilemmat och fördelen med att ha facit.

Den enes bröd ....

Här har våld mot män från kvinnor upphört att existera i riksdagsarbetet:

Sammansatta justitie- och socialutskottets betänkande
2007/08:JuSoU1

Handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer

[...[Utskottet välkomnar regeringens beslut att tillföra kommunerna utvecklingsmedel. Av Socialstyrelsens regleringsbrev för år 2008 framgår att 109 miljoner kronor ska användas i enlighet med ovan nämnda regeringsbeslut. Av regleringsbrevet framgår vidare att syftet med satsningen är att förstärka kvinnojoursverksamheten och kvalitetsutveckla stödet till våldsutsatta kvinnor och barn som bevittnar våld. Härigenom ökar förutsättningarna för kommunerna att leva upp till den ambitionshöjning som regeringen tidigare presenterat (se prop. 2006/07:38).[...]

[...]Det arbete som bedrivs inom ideella kvinnojourer, brottsofferjourer och andra frivilligorganisationer är enligt utskottet ett ovärderligt komplement till det arbete som bedrivs inom ramen för kommunens stödverksamhet. Dessa organisationer bedriver dessutom ett brett arbete för att öka samhällets kunskaper om frågor som rör mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer.
Utskottet konstaterar att regeringen avser att öka det organisationsanslag som Socialstyrelsen fördelar till organisationer som arbetar med att motverka våld mot kvinnor.[...]

[...]Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen den 19 mars 2008 fattat det aviserade beslutet, som innebär att Rikspolisstyrelsen ska utveckla och bygga upp en fysisk miljö särskilt anpassad för att utreda våld mot kvinnor. Utskottet delar således regeringens bedömning och välkomnar det initiativ som regeringen tagit på området.[...]

fredag 4 december 2009

8 § Svar på interpellation 1997/98:246 om före- ställningar om manliga egenskaper

Ljuspunkter och begynnande mörker. Ulrika Messing är den som är mest måttfull, ytterligare två socialdemokrater går emot Lennart Rohdin. Det är väl värt att läsa hela diskussionen på:
Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:98 Tisdagen den 28 april
Man får anta att det ska vara ett 1‰ men jag citerar.

8 § Svar på interpellation 1997/98:246 om föreställningar om manliga egenskaper

Anf. 41 Statsrådet ULRICA MESSING (s):
Herr talman! Lennart Rohdin har frågat mig vad regeringen avser att göra dels för att motverka bilden av att det är en manlig egenskap att vara benägen att bruka fysiskt eller sexuellt våld, dels för att det skall bli tydligt att män är lika önskvärda och lämpliga som kvinnor i yrkesverksamhet i förskola och skola.
De flesta våldsbrott mot kvinnor utförs av män, men jag vill ändå påminna om att regeringens utgångspunkt är att det handlar om en bråkdel av alla män.[...]

Lennart Rohdin
[...]Så till regeringens bild av män och våld. Visst,
bland förövarna av fysiskt och sexuellt våld mot kvin-
nor finns det mycket fler män än kvinnor. Det kan
varken bortses ifrån eller förtigas. Men det är ändå
bara en beskrivning av verkligheten, ingen förklaring
eller något automatiskt orsakssammanhang.
Om t.ex. 5 % av Sveriges män begår fysiskt eller
sexuellt våld och bara 1 % av Sveriges kvinnor gör
det är det förvisso 50 gånger fler män än kvinnor -
mer än 100 000 mot ett par tusen. Det kan naturligtvis
tyckas säga allt. Men det svarar inte alls på frågan
varför i så fall 95 % av männen inte gör det.
Det svarar inte på frågan varför 1 % av kvinnorna
gör det. Det svarar inte på frågan om det kan finnas
någon förklaring som förenar dessa 5 % med denna
promille av kvinnor snarare än med övriga 95 % män.
En deskriptiv redogörelse är inte alls automatiskt
kausal, alldeles oavsett hur riktig eller slående den
kan tyckas. Gäller här andra förutsättningar för genus-
forskning?[...]

[...]Men varför redovisar BRIS att det blir allt vanligare att mammor misshandlar sina barn? Varför redovisar forskare att mammor står för en del av det sexuella utnyttjandet av sina söner? Varför är det så att vissa kvinnor faktiskt misshandlar sin man, även fysiskt?[...]

Gnällspikar!

Monica Arnesdotter Antonssons

Eller rättare sagt två gnällpellar och tre kvinnor med kritisk förmåga men bristande insikt i den allomfattande könsmaktsordningen.

Varför har man en blogg om inte för att skapa sin egen sanning.
Hur roligt är det för kungen som inte får bestämma i sitt eget land, eller ens ha en åsikt.

Monica, förstår du inte att Liza vill kunna skapa sin egen sanning i sin egen bok på sitt eget förlag? Och i sina egna krönikor, på kompisarnas tidning?
Tanja, förstår inte du att det är dags att genuscertifiera matematiken? Varför ska 0 vara mindre än, fallosen, 1?
Pelle, har inte UNT i sin egen tidning rätt att censurera bort sina misstag? Och utan att du uppmärksammar det?
Ingrid, lite hot har väl aldrig skadat? En nagel i ögat håller en vaken!
Pär, bara för att andra får pengar ska väl du inte missunna dem? Delade du med dig av din veckopeng?

Monica, skriv din egen hitte-på-roman!
Tanja, hade det varit något med dig hade du suttit i vetenskapsrådet och talat på Nobelmiddagen. Inte på obskyra student föreningar!
Pelle, bliv vi din läst, det behövs för genuscertifieringen av läkarkåren!
Ingrid, hota tillbaka och skriv ner deras bostadsområde!
Pär, byt sida och håva in!


mvh EP

*Listan är i bokstavsordning efter efternamn, och hyfsat genuscertifierad.
Och på förekommen anledning allt ovanstående är sarkastiskt menat.

Monica Green står upp mot verkligheten

Monica Green:
Lennart Rohdin försöker påskina att det även finns våld från kvinnor mot män. Då är de inte underordnade männen.
källa:Kammarens protokoll - Riksdagen

Monica Green kan inte stava till jämställdhet - det framgår av hennes blogg, bokstavligt talat.

Monica Green(s) blogg
Socialdemokrat som bloggar om det jag är med om och det jag har en åsikt om. Jag bjuder på politik, upplevelser, tankar och lite av varje. Ett och annat stavfel bjuder jag också på ibland...

Ge kvinnorna chansen

I dag på S-kvinnors studiedag i Rås gård, Tranås debatterades barnfamiljers möjlighet till politiska uppdrag. En viktig debatt
2009-10-24 @ 17:15:46 Permalink jämnställdhet Kommentarer (0) Trackbacks (0)

Men jag måste säga att hon verkar ha lite humor, hoppas det är det hon ger uttryck för i riksdagen.

torsdag 3 december 2009

Inger Segelström tar till härskarteknik och tvingas ducka för Lennart Rohdin

Om forskningen bakom könsmaktsperspektivet mm.

Riksdagens snabbprotokoll 1997/98:114 Torsdagen den 28 maj

Anf. 140 LENNART ROHDIN (fp) replik: Fru talman! Jag sade redan i mitt anförande, precis som Inger Segelström, att de beslut som vi kommer att fatta i morgon med anledning av den här proposi- tionen ger anledning att se det här som en stor dag. Jag har ett antal gånger under våren, även i dag, försökt ställa ett antal frågor till det ansvariga statsrå- det, jämställdhetsministern, men får aldrig några svar. Inger Segelström företräder ju samma parti och även de förslag som har framlagts. Jag vill upprepa de tre frågor som jag ställde. För det första: Har mansjourerna ett värde i sig i sitt arbete för att bistå utsatta män, eller är de bara till för att motverka våld mot kvinnor? För det andra: Vilken forskning är det som rege- ringen hänvisar till men aldrig namnger som grund för sitt könsmaktsperspektiv på våld mot kvinnor? Kan jag få något namn och någon titel? För det tredje: Jag hänvisar till vad regeringen skriver i sin bakgrund om våld mot kvinnor. Jag cite- rar: "Den manliga kulturens kopplingar till våld mot kvinnor." Detta är, som jag lärde mig i svenska i skolan, bestämd form singularis. "Den manliga kulturens kopplingar till våld mot kvinnor" lämnar inte utrymme för någon annan förklaring.

Anf. 141 INGER SEGELSTRÖM (s) replik: Fru talman! Det var bra att jag fick de här frågor- na, för jag kan svara på dem ganska enkelt. På första frågan är svaret ja. Svaret på den andra frågan är att vi behöver inte längre forska kring de här frågorna, därför att vi har årtionden av praktisk erfarenhet. Det som vi i dag grundar propositionen, som heter Kvinnofrid, på är 20 års arbete som vi kvinnor har varit med och utfört i kvinnojourerna. Vi behöver inte forskning längre, för vi vet hur det ser ut i verkligheten. Vad gäller frågan om bakgrunden till manliga kulturer är det män som startar krig och män som slår. I Sverige dör fortfarande en kvinna ungefär var tionde dag, ihjälslagen av den man som hon hade ett förhål- lande med och levde tillsammans med. Även om jag tror att vi kan vara helt överens om att vi vill göra någonting åt detta, tror jag inte att det är någon me- ning med att tjafsa om det som har varit, utan nu vill vi göra någonting åt det. Precis som jag slutligen sade i mitt anförande tycker jag att det känns väldigt bra att vi nu kommer att komma överens med de schysta och goda männen. Jag hoppas att också Lennart Rohdin tillhör den gruppen.

Anf. 142 LENNART ROHDIN (fp) replik: Fru talman! Jag tackar för svaren. Svaret på den första frågan var alldeles utmärkt klargörande. När det gäller den andra frågan står det i propositionen: Det är numera väl dokumenterat både i forskning och annan litteratur. Inger Segelström säger: Det behövs ingen forskning. Det var ett svar på den andra frågan om vad som ligger bakom propositionens formule- ringar. Inger Segelströms svar på den tredje frågan är att erfarenheten visar att det handlar om mäns utövan- de av våld. Jag vill då ställa några frågor till Inger Segelström, som jag ställde till jämställdhetsministern i en interpellationsdebatt för en månad sedan. Varför redovisar BRIS att det blir allt vanligare att mammor misshandlar sina barn? Varför redovisar forskare att mammor står för ett ökande sexuellt ut- nyttjande av sina söner? Varför är det så att vissa kvinnor faktiskt misshandlar sina män även fysiskt? Varför förekommer det våld också i homosexuella förhållanden, även i lesbiska förhållanden? Varför är gruppen unga kvinnor den som rent statistiskt växer snabbast vad gäller våldsbrott? Jämställdhetsministern har aldrig svarat på dessa frågor.

Anf. 143 INGER SEGELSTRÖM (s) replik: Fru talman! Jämställdhetsministern är ju inte här. Jag föreslår att Lennart Rohdin återkommer antingen genom att ställa en interpellation eller genom att ställa frågorna när jämställdhetsministern är närvarande, eftersom frågorna var ställda till henne.

En pärla från mitt sökande

Från
Betänkande 1997/98:LU12 Vårdnad, boende och umgänge - Riksdagen

Sune Wiklander, Umgängesrätts Föräldrarnas Riksförening (UFR): Som svar på Marietta de Pourbaix-Lundins fråga skulle jag vilja säga att många gånger är det ytterligheterna av föräldrarna som inte har gemensam vårdnad. Det är de som inte är kapabla eller kan ta hand om sina barn eller de allra bästa föräldrarna som inte får gemensam vårdnad. Det beror på att de inte vill skiljas från sina barn. De vill ju fortfarande ha nära kontakt med sina barn. Därför tar de en vårdnadstvist. I dagens läge får man inte gemensam vårdnad. Ju bättre förälder du är, desto mindre chans har du att få vårdnaden om barnen, framför allt om det gäller pappa.
De som inte tar strid får många gånger gemensam vårdnad. Därför är det kränkande för många, som mycket aktivt har tagit hand om sina barn när de var små och vill fortsätta med det, att man inte skall kunna få ha gemensam vårdnad.

Mansjour eller ej i riksdagsarbete

Som en fortsättning på min korrespondens med socialstyrelsen ska jag nu se vad jag kan hitta i riksdagsarbete för eller emot mansjourer.

Jag har hittat en motion från 1997 av Lennart Rohdin
http://www.rohdin.nu


Motion 1997/98:Ju30 med anledning av prop. 1997/98:55 Kvinnofrid


Här tar jag upp de delar som rör mansjourer och män.

Män och våld

Att kvinnor misshandlas kan aldrig ursäktas. Varje civiliserat samhälle måste dra en absolut gräns och göra allt för att beivra brott. Men våld mot kvinnor är inte uttryck för vare sig mäns natur eller könsroll. De flesta män slår varken kvinnor eller barn. De väldigt många män som inte slår är för den skull varken icke-män eller hämmade i sin manliga natur eller könsroll. De betydligt färre kvinnor som slår är för den skull vare sig män eller manliga. Bank rånare, valutaspekulanter, fortkörare, urkundsförfalskare m fl är också oftast män men ger inte uttryck för manlig natur eller manligt beteende. Alla medborgare har en moralisk skyldighet att ta avstånd från våld i samhället – också män. Men män som grupp har inte större moraliskt ansvar för att det våld som äger rum huvudsakligen begås av män – men av ett relativt fåtal.

Icke-organiserat fysiskt våld som riktas mot män, kvinnor och barn är tvärtom mycket ofta uttryck för den enskilde förövarens vanmakt, oavsett om förövaren är man eller kvinna. Kanske är det ofta så i en mellanmänsklig konflikt, särskilt inom hemmets väggar, att en del män är underlägsna kvinnan på det verbala och emotionella planet och i relationen till gemen sam ma barn. Överlägsenheten i fysisk styrka blir då i vissa fall van maktens uttryck. Och även då lika förkastligt. Fysiskt våld kan givetvis aldrig accepteras, ursäktas eller förringas av samhället, oavsett vilken förklaringen till detta är.

Men för att problematisera något, så ingår alldeles för ofta också emotionellt eller psykiskt våld/misshandel i den mellanmänskliga konflikt som tar sig uttryck i fysiskt våld och misshandel. Inte heller där är det enbart en manlig företeelse; kanske är kvinnor representerade i något högre grad där, än när det gäller fysiskt våld. Känslokyla, ord och tystnad kan skada en människa lika djupt som slag. Ofta är det både män och kvinnor som drabbas när tillvaron inte håller för påfrestningarna. Detta slags psykiska eller emotionella våld är knappast möjligt för samhället att beivra – kanske inte heller lämpligt att överväga ens om det vore möjligt.

Även om mycket skett när det gäller att förändra vårt samhälle i riktning mot ökad jämställdhet mellan män och kvinnor är Sverige fortfarande i stor utsträckning ett manssamhälle. Jämställdhet handlar ytterst om den enskilde individens rätt att själv kunna forma sin tillvaro utan tvingande traditioner eller fördomar. Inte att män och kvinnor skall vara så lika som möjligt. Det är de inte även om det självfallet finns stora variationer bland män och bland kvinnor. I ett jämställt samhälle görs inte allting till hälften av män och till hälften av kvinnor utan av människor oavsett om de är man eller kvinna. Bristen på jämställdhet slår olika hårt mot enskilda män och kvinnor. Lika riktigt och nödvändigt som det är att lägga ett genusperspektiv på samhälls analysen, lika klart är det att det för den enskilda kvinnan eller mannen inte ger det personliga svaret.

Jämställdhetsarbetet har hittills i mycket handlat om hur kvinnor varit undantryckta och diskriminerade – och fortfarande är. Men i det moderna samhället utestängs också män från viktiga områden. I hem och i sociala relationer dominerar kvinnliga värderingar och förhållningssätt, som ofta utestänger män från att få delta utifrån sina förutsättningar, vilket gör att män kommer i underläge.

Kvinnor känner ofta vanmankt inför oförstående män, som förnekar att kvinnor är utsatta för subtila utestängningsmekanismer i både arbetsliv, sam hälle och politik, eftersom dessa präglas av manliga synsätt och värderingar, som blivit normbildande. Kvinnor kan med all rätt hävda att kvinnliga synsätt och värderingar har mycket att tillföra där. På samma sätt kan män känna vanmakt, när de i sin tur hör kvinnor säga, att om bara män tog sitt ansvar för hem och familj så skulle allt bli bra. Samtidigt som de upplever kvinnors oförståelse inför att hem och barn kan skötas på annat än kvinnors vis. Jämställdhet förutsätter att den som har makt och ansvar delar med sig både i hemmet, i arbetslivet och i politiken. Men det är inte alltid en fråga, som löses med politiska beslut.

Det är därför djupt beklagligt att regeringen i propositionens ”Allmänna utgångspunkter” och i sitt fortsatta ordval i så hög grad förfaller till försåtliga resonemang kring våld mot kvinnor som uttryck för manssamhällets maktrelationer. Även om t ex 10% av männen i Sverige skulle vara benägna att ta till fysiskt våld mot en kvinna kan det aldrig ses som en förlängning av en ”obalans i maktförhållandet mellan könen”. Gör man det så implicerar detta att i princip alla män skulle vara benägna att använda våld mot kvinnor, vilket vore ett klart sexistiskt synsätt.

Problemet är inte mäns förhållande till kvinnor i allmänhet utan de mäns förhållande till kvinnor som använder sig eller kan komma att använda sig av våld mot kvinnor. Att använda sig av försåtliga argument som att ”vanliga män” i alla samhällsställningar utövar våld mot kvinnor är inget argument för att det skulle vara ett i grunden manligt förhållningssätt.

Män som misshandlar kvinnor, som utövar sexuellt våld, som missbrukar alkohol etc har störningar eller problem som är relaterade till individen och inte till vederbörandes samhällsställning och som därför förekommer i alla samhällsställningar. Också bland kvinnor, om än i mindre omfattning. Att dessutom bortse från de samband som alltför ofta finns mellan drog missbruk, arbetslöshet och andra sociala problem och våld och övergrepp till förmån för ett närmast perverterat radikal-feministiskt synsätt är att dogmatiskt likt strutsen sticka huvudet i sanden.

Regeringens argumentation blir extra allvarlig när man försöker ge den ett vetenskapligt sken. Utan att på något annat sätt dokumentera sitt påstående skriver regeringen: ”Det är numera väl dokumenterat, både i forskning och annan litteratur, att det våld som män riktar mot kvinnor ofta har sitt ursprung i och finner näring ur fördomar och föreställningar om mäns överordning och kvinnors underordning.”

Maktrelationerna i samhället är i hög grad avgörande för att förstå bristerna i jämställdhet – därav nödvändigheten av att anlägga också ett genusperspektiv på analysen – men är ingen generell förklaring till varför enskilda män utövar fysiskt eller sexuellt våld mot kvinnor. Att hävda detta vore att generellt hävda att det hör till den manliga naturen eller kulturen att utöva fysiskt våld mot kvinnor. Det ligger väldigt nära det synsätt som präglade den av regeringen understödda ROKS-kampanjen ”Den man älskar aktar man.” Det vill inte ens regeringen göra så uttalat, även om man i svepande ordalag ändå hänvisar till ”den manliga kulturens kopplingar till våld mot kvinnor.”

I dagens jämställdhetsdebatt är många män tysta. De tycker debatten domineras av mer eller mindre militanta feminister, åtminstone den debatt som hörs – den män hör – och här hör och uppfattar vi många gånger väldigt olika. Män tycker sig inte längre ses som part i kampen för jämställdhet – utan att de framställs som problemet. Då blir det mer könskrig än jäm ställd hets arbete. Men jämställdhet är inte någon kvinnofråga; den har män lika stor rätt till. I detta avseende innebär regeringens allmänna skrivningar ett allvarligt bakslag i arbetet för den nödvändiga jämställdheten.

Stöd till mansjourer

När regeringen i mitten av 80-talet började jobba också med den moderna mansrollen insåg man att utsatta män också behöver stöd. Att vara utsatt har inget att göra med vem som bär hela eller del av ansvaret för krisen. Män i kris är dock ofta mer utsatta och mer ensamma än kvinnor, som alls inte alltid men ändå betydligt oftare har lättare att prata och lättare att vända sig till sina medsystrar. Utsatta män kan behöva tala med män i sin utsatta situation på samma sätt som utsatta kvinnor behöver stöd av kvinnor. Inom vård och omsorg är verksamheten – på grund av den könsuppdelade yrkesvärlden – ofta mycket kvinnodominerad. Stöd till mäns krishantering framhölls därför som en viktig insats.

Fortfarande kämpar de fåtaliga ideella mansjourerna och de än färre professionella krishanteringscentra för män ofta i motvind. Visst kämpar också kvinnojourer då och då mot snäva resurser lokalt, men få ifrågasätter det självklara i deras existens. Det är därför glädjande med de ytterligare satsningar som nu föreslås i stödet till olika frivilligorganisationer. Stödet till kvinnojourernas arbete är viktigt. Det är av samma skäl viktigt att stöd också kan utgå till att utveckla mansjourernas verksamhet såväl lokalt som centralt.

Stödet till mansjourer får emellertid inte enbart ses som en del av arbetet att motarbeta våld mot kvinnor, utan på samma sätt som för kvinnojourerna som ett stöd till arbetet att stötta utsatta män i kris. Det borde vara naturligt att Sveriges Mansjourers Riksorganisation fick samma roll i det allmännas stöd till arbetet med utsatta kvinnor och män som kvinnojourernas organisationer fått i regeringens jämställdhetsarbete. Män är inte bara gärnings män utan också offer i problem och kriser som drabbar människors relationer. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna.

Med hänvisning till det anförda hemställs

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om män och våld,

att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till mansjourer,


Resultatet:

Motionsgrund
Proposition 1997/98:55 Kvinnofrid

Händelser
Inlämnad: 1998-03-04
Bordläggning: 1998-03-05
Hänvisad: 1998-03-06

Förslagspunkter

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om anförts om män och våld Betänkande: 1997/98:JuU13
Utskottets förslag: avslag
Kammarens beslut: =utskottet


2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till mansjourer Betänkande: 1997/98:JuU13
Utskottets förslag: avslag
Kammarens beslut: =utskottet



onsdag 21 oktober 2009

Vem ska trösta Knyttet?

I SvD idag frågar man: Vem ska hjälpa de arga unga männen? | Ledarsidan

Frågan är bra men man undrar också vem som ska hjälpa de ledsna männen och slutsatsen att vi behöver en manspolitik är rimlig men olycklig.

Varför har vi inte en politik som hjälper de ledsna människorna och de arga människorna, då skulle vi slippa motsättningen mellan könen och alla subgrupper som HBT-personer, hetero-kvinnor och hetero-män etc; varför exkludera istället för att inkludera?

Att ta sig upp genom att trampa på andra borde vara förlegat i vår tid - men istället för samarbete så bygger vi barrikader.

De högljudda och starka styr debatten och politiken.

Frågan kvarstår: Vem ska trösta Knyttet?

fredag 3 juli 2009

DO anmäld till JO

JO på semester åter 27/7.

"Hej! Jag vill härmed underrätta Dig att JO den 26 juni 2009 mottagit en anmälan från Dig mot Diskrimineringsombudsmannen. Ärendet har dnr ... och handläggare är S J. Denne har för närvarande semester och beräknas r i tjänst den 27 juli 2009.
Med vänlig hälsning!
J B Vikarierande kanslichef"

Jag ser fram emot deras utredning, önskar handläggaren en trevlig semester.

http://endastp.blogspot.com/2009/05/do-diskriminerar-man-pa-hemsidan.html

mvh P

fredag 19 juni 2009

Angående egenmäktighet med barn

Apropå pågående rättegång och uppgifter som florerar har jag sammanställt lite data från BRÅs hemsida med statistik.
Personer lagförda (dömda m m) för brott
http://bra.siteseeker.se/?q=egenm%E4kt

Domar om egenmäktighet:
2002
9 domar: 3 män 6 kvinnor
fängelse: 2 män och 2 kvinnor

2004 17 domar: 7 män 10 kvinnor
fängelse: 4 män 2 kvinnor, böter: 3 kvinnor

2005 14 domar : 5 män 9 kvinnor
fängelse: 4 män och 3 kvinnor
övriga 2005: 1 man fick samhällstjänst 1 kvinna fick villkorligt och 5 kvinnor fick böter

2006 9 domar: 8 män 1 kvinna
fängelse: 6 män
böter: 1 man

2007 13 domar: 5 män 7 kvinnor
fängelse: 4 män och 3 kvinnor
böter: 1 man och 2 kvinnor

2008 16 domar: 5 män 11 kvinnor
fängelse: 3 män 4 kvinnor
villkorlig dom 2 män 7 kvinnor varav 1 med samhällstjänst

2004-2008 69 domar
30 män 39 kvinnor

fängelsestraff: 22 män 13 kvinnor

böter: 2 män 10 kvinnor

uppdaterar efterhand

mvh P

söndag 14 juni 2009

Tveksam jämlikhet?

Bidra med exempel!
Ange källa.

tisdag 9 juni 2009

Strukturell pappadiskriminering

Män som misshandlas hemma får inte hjälp

Det är inte bara männen som står för våld i nära relationer. Brottsförebyggande rådet uppmärksammar nu män som misshandlas av de kvinnor de har ett förhållande med. Misshandlade män kan ha särskilt svårt att få hjälp.

lördag 30 maj 2009

DO diskriminerar män på hemsidan

from: EP
till: do@do.se
datum: den 30 maj 2009 00:01
ämne: Diskriminering på DOs sida...

Hej!
Under rubriken våld i nära relationer saknas länk till mansjour, varför det?
Vart vänder sig en utsatt man?

Våld mot kvinnor/våld i nära relationer

Lokala kvinnojourer finns på många orter. På respektive hemsida för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, ROKS och Sveriges Kvinnojourers Riksförbund, SKR ser du var den närmaste finns. RFSL:s brottsofferjour ger råd och stöd om våld i samkönade relationer.

www.roks.se 
www.kvinnojour.com
www.rfsl.se/brottsoffer

mvh P

citatet från: Vad DO inte gör - DO

fredag 29 maj 2009

Socialstyrelsen svarar om anslag

Från: EP [mailto:endastp@gmail.com]
Skickat: den 27 maj 2009 14:57
Till: Wilson, May; Roine Eldrid
Ämne: Anslag

Hej!

Jag har läst på sida: Socialstyrelsen : Bidrag till organisationer inom det sociala området (Tillägg: 20100115 Läs brevväxlingen i kommentar 1-7 och se nya länkar efter ny hemsida hos SOS Statsbidrag till ideella organisationer Förordning (1998:1814) om statsbidrag till vissa organisationer inom det sociala området Organisationer inom det sociala området som får bidrag av ...)

Finns det några anslag angående våld mot män eller annars utsatta män?
Mvh P

Den 27 maj 2009 16:12 skrev Wilson, May <May.Wilson@socialstyrelsen.se>:

Anslaget är avsett för riksorganisationer inom det sociala området. Det finns organisationer som arbetar med mäns frågor ” Män för jämställdhet” är en sådan förening. Det finns en organisation ”Mansmottagningen mot våld” som just arbetar med behandling för människor som använder våld.

Jag antar att din fråga gäller män som offer – RFSL har startat en brottsofferjour som arbetar med partnervåld. Om det gäller en organisation som är verksam för män utsatta för misshandel så har någon sådan organisation inte ansökt om medel tidigare. Ansökan ska vara inlämnad 31 oktober och ansökningshandlingar finns på Socialstyrelsens hemsida från september månad.

Vänliga hälsningar

May Wilson

onsdag 27 maj 2009

Jämlikhet

Jag ska försöka utreda lite om jämlikhet mellan kvinnor och män.

Länkar till bakgrund:

saxat från ovanstående:

Riksorganisationer inom följande områden kan ansöka om statsbidrag:

  • Organisationer som motverkar missbruk av alkohol och narkotika
    Klient- och länkorganisationer som stödjer och hjälper missbrukare samt nykterhetsorganisationer som arbetar med förebyggande insatser.
  • Organisationer som motverkar våld mot kvinnor
    Det gäller främst kvinnojourernas riksorganisationer samt kvinnojourernas verksamhet men medel kan även utgå till invandrarorganisationer, kvinno- och mansorganisationer med flera som arbetar för att motverka våld mot kvinnor.
  • Organisationer som arbetar för utsatta barn och deras familjer genom opinionsbildning samt egna insatser och metodutveckling inom området
Vad görs för utsatta män jfr med för kvinnor?

Bör inte Jan Guillou, Ann-Marie Skarp och Liza Marklund alla stå till svars för innehållet i Asyl och Gömda.

Saxat från TPB-domen

Huvudbrotten enligt åtalet för medhjälp 

 

För att någon ska kunna dömas för medverkan till ett visst brott förutsätts att en 

straffbelagd gärning begåtts (huvudbrottet). Att gärningsmannen inte kan straffas 

till exempel på grund av bristande uppsåt utesluter inte ansvar för en medverkande. 

Det är tillräckligt att det beskrivna brottet, själva huvudbrottet, objektivt sett har 

blivit förverkligat.  



Förtal och eventuell påverkan/övergrepp i rättssak bör således utredas.

Förnyas de med varje utgåva?